April 16, 2005

Otteita nerokkaan hulluuden "historiasta"

DIONYSOKSEN "RUKOUS"/RR/ (Friedrich Nietzsche)

"Send mig, ni himlens invånare, vansinnet! Vansinnet, så att jag till sist kan tro på mig själv. Sänd mig hallucinationer och kramper, ljus, mörker om vartannat, kasta mig i köld och hetta, skräm mig med mystiska ljud och uppenbarelser, tvinga mig att tjuta, yla, krypa som ett djur: om jag bara kan finna tron på mig själv. Tvivlen förtär mig, jag har dödat lagen, lagen ger mig ångest, så som ett lik ger en levande människa ångest; om jag inte är förmer än lagen är jag den mest förkastade människan. Den nya ande som fötts i mig - varifrån kommer den om inte from er? Bevisa för mig att jag hör till er - endast vansinnet kan bevisa detta för mig."

Sitaatti: Lev Sestov: "Dostojevskij och Nietzsche".

Sestov lisää: "Nietzsches bön hörsammades; himlens invånare sände honom vansinnet "

*
DADAISMIA VAI HULLUUTTA?

"Olkaa tyytyväisiä. Olen Jumala. Olen valinnut tämän valepuvun."

Psyykkisesti romahtaneen Nietzschen repliikki ohikulkeville ihmisille Torinon rautatieasemalla tammikuun alussa 1889 - vähän ennen kuin hänen paras ystävänsä ja entinen kolleegansa Baselin yliopistosta, kirkkohistorian professori Franz Overbeck, haki hänet pois Italiasta, ja ehti onneksi estää Nietzschen joutumisen sen ajan Italian tunnetusti karmeisiin mielisairaaloihin.

No comments: